Vecka 3 - Dag 17
Dag sjutton: Har du någonsin blivit kallad fet? Eller för smal för den delen?
Jag har aldrig blivit kallad fet men för smal har jag blivit kallad på den tiden jag var som minst. Jag tror inte att det är många som faktiskt vågar säga till någon att dom tycker att dom är feta men det är inte många som har problem med att säga till någon att dom är för smala.
När jag var som smalast så vägde jag 48 kilo. Lägg den vikten på nästan 169,5 cm så är det alldeles för lågt. Det är undervikt så det skriker om det. Jag kunde inte ens köra bil för jag fick ont i ryggraden av fjädrarna i ryggstödet. Då är man för smal. Men folk hade inga som helst problem med att håna mig för att jag var så smal. Inga alls. Ofta fick jag höra att "Vadå? Ska du till affären? Är det den dagliga ostskivan nu eller?"
Jag vet inte om det var människors skeva sätt att försöka hjälpa mig eller nåt. Jag tror nog att det vad som var deras intentioner men även dom bästa avsikter är sårande för dom visste ju inte vad jag gick igenom eller varför jag var så otroligt smal. Dom visste inte att varje gång jag stoppade något i munnen så kräktes jag upp det igen. Det var aldrig tal om anorexia eller bulimi, för jag ville äta. Herregud jag ville äta allt! Men jag var sjuk och fick inte behålla någonting. Inte ens en ostskiva som min så kallade bästa vän trodde var min dagliga diet...
Jag har aldrig blivit kallad fet men för smal har jag blivit kallad på den tiden jag var som minst. Jag tror inte att det är många som faktiskt vågar säga till någon att dom tycker att dom är feta men det är inte många som har problem med att säga till någon att dom är för smala.
När jag var som smalast så vägde jag 48 kilo. Lägg den vikten på nästan 169,5 cm så är det alldeles för lågt. Det är undervikt så det skriker om det. Jag kunde inte ens köra bil för jag fick ont i ryggraden av fjädrarna i ryggstödet. Då är man för smal. Men folk hade inga som helst problem med att håna mig för att jag var så smal. Inga alls. Ofta fick jag höra att "Vadå? Ska du till affären? Är det den dagliga ostskivan nu eller?"
Jag vet inte om det var människors skeva sätt att försöka hjälpa mig eller nåt. Jag tror nog att det vad som var deras intentioner men även dom bästa avsikter är sårande för dom visste ju inte vad jag gick igenom eller varför jag var så otroligt smal. Dom visste inte att varje gång jag stoppade något i munnen så kräktes jag upp det igen. Det var aldrig tal om anorexia eller bulimi, för jag ville äta. Herregud jag ville äta allt! Men jag var sjuk och fick inte behålla någonting. Inte ens en ostskiva som min så kallade bästa vän trodde var min dagliga diet...
Kommentarer
Trackback
